A love story
Jag och Joycy träffades i oktober 2011 i Washington, DC. Det var verkligen kärlek vid första tramptaget. När vi skulle ta vår första runda från förmedlingsfirman och hem till mig så visste vi. Vägen hem var dock inte utan hinder, vi förstod oss inte riktigt på varandra och cykelvägen var stenig och väldigt kringlande. Cykelvägarna i DC är inte så bra och människor går och springer på dem så var svårt att på riktigt få testa vingarna och få sträcka ut.
Men med tiden i DC lärde vi känna varandra, hon gav mig självförtroende och jag henne styrka. Där lärde vi oss besegra backar genom att för första gången få möta riktigt duktiga kvinnliga cyklister. Vi lärde oss inte gilla backar men kunskapen vi samlade på oss gjorde oss starkare tillsammans.
Efter vår tid där så begav vi oss till Malmö i januari för att vissa upp vår nya kärlek, en kärlek som möttes väldigt väl. Men vi båda ville röra på oss, så än en gång packade vi väskan och flyttade till Angers, Frankrike i juni. Där fick vi gå i den hårda skolan om hur klungkörning fungerar med fransmän vars ända mål är att vissa hur tuffa och starka de är. Joycy fick nu visa att hon kan reagera fort efter kurvor men jag hade mycket kvar att lära. När vår hemfärd i början av oktober började närma sig hade jag blivit snabbare men framförallt hade vi blivit smartare vi växte och visste vart vi behövde ligga i klungan. Vi hade även fått testa att klättra i Pyrenéerna och i Toscana. Men att klättra var fortfarande inget vi älskade. Under denna sommar hade våra fransmän tjatat att vi skulle börja tävla, de tyckte vi var tokig nog. Vi gick under alias Toker.
När vi packat väskan och hamnat i Småland, denna gång, så bestämde vi oss. Vi hade dock vurpat ordentligt innan vi åkt hem och då jag tog fallet för att rädda Joycy så hade jag fått cykelförbud. Joycy började deppa hemma i Småland och jag började undra hur detta skulle gå. Hon är allt en diva. I november började jag träna igen så smått men höften krånglade och fick ta det lugnt. Jag behövde i denna stund en paus från Joycy och åkte till Marocko något som skulle visa sig vinnande för när jag kom tillbaka var saknaden stor och vi bestämde oss för att satsa.
Vi kunde göra de, i januari gick resan till Stockholm jag bodde hos en vän så Joycy fick stanna i Småland. Jag tränade som aldrig förr och i april hämtade jag henne för att åka till Italien över påsk. Det var där vi lärde oss att älska berg och att klättra, all träning hade gett resultat och vi flög uppför... ja i en och en halv dag. Sen fick jag influensan så flög inte så mycket efter det. Vi hade i alla fall fått blodad tand och efter det var det bara att träna ihop oss mer och mer. Nu gillade vi backar! Tyvärr ville vi för mycket denna säsong. Men det är historia och vi ser framåt.
Vi har än en gång flyttat och bor nu i Göteborg för er som missat de ☺. Vi bor på 15 kvadrat så får se hur länge vi håller sams denna gång. Just nu är hon sur och vill ha spa behandling, men jag skriver artikel. Nästa vecka kanske jag har ett liv igen och vi kan börja bygga vår relation.
Så nu vet ni hur vi träffats, det har inte alltid varit lätt men vi har alltid hittat tillbaka till varandra och nu går vi in i vinterträning stärkta över att vi har varandra.
Xo, vi rullar ut
//Emmy och Joycy