Mitt stora avslöjande!

Igår såg jag på I huvudet på Gunde Svan, Gundes nya program där han utmanar person som varit eller är världsbäst i sin idrott. Igår mötte Gunde Magdalena Forsberg, det var ett kanon program. Jag har väl aldrig riktigt gillat Gunde, hans positiva inställning till allt och hur all träning är så rolig osv. Han är sjukt duktig och beundrar verkligen allt han har gjort, så menar inget illa om hans prestation. Fast han och jag är så olika att jag har svårt att relatera till honom. Magdalena däremot henne kan jag relatera till, kolla programmet så får ni se. Tidigare har jag nämligen skämts för en sak som jag aldrig vågat riktigt berätta, jag har skojat lite om det men aldrig sagt det på allvar men nu känner jag mig redo att berätta. 

 

Så här ligger det till, jag hatar vinterträning, för mig är det en kamp mot mig själv varje gång jag ska göra ett pass. Jag har alltid hatat träning som inte är säsongs relaterat, eller i dåligt väder, det går emot varenda nerv i min kropp. Dock så gör jag det, jag ser nämligen målet där framme och jag vet att det krävs av mig. Sedan är jag lycklig när det är gjort. 

 

Nu har jag under en längre tid mått dåligt och inte kunnat träna och eftersom jag inte lyssnade på min kropp under säsongen och vilade då så blev det ju bara värre. Jag vet att jag sakta men säkert nu måste ta mig tillbaka, jag kommer att komma tillbaka för att jag ser målet där framme och det motiverar mig. Det kommer dock inte hjälpa mig att hoppa upp ur sängen när klockan ringer, kommer fortsätta kräla ut till kaffemaskinen. Det kommer inte hjälpa mig hoppa på trainer snabbare, utan mitt mentala spel kommer fortfarande ta en timme. Men jag kommer att göra de även om jag tycker trainer är helvetet på jorden. Det som är konstigt är att jag ger alltid allt på varje pass när jag väl tagit mig upp på trainer, då finns det inge latmask kvar. 

 

Drog mig iaf upp på trainer igår så körde 3 x 6minuters intervaller på 85-90% +1minut all in med 6 minuter aktiva vila mellan och så lite annat. Jag har en förmåga att träna för hårt när jag ska ta mig tillbaka, är rastlös och vill för mycket, så blir att ta det lugnt denna gången. Inga mer skador och skit. 

 
Efter passet... lite trött. 
 
Så nu när jag kommit ut med detta så känns det faktiskt lite bättre. Behöver inte längre kringla mig runt frågor om det är kul att sitta tre timmar på spinning cykeln en söndagsmorgon i januari, jag kan nu säga, nej det är de inte! 

 

Tänkte snabbt svaret på Sophies fråga med om man cyklar eller är cyklist, tyckte det passade när jag ändå diskuterade min mentalitet. Svaret är iaf att jag är cyklist. För när jag började satsa i höstat och började cykla i regn och i annat äckligt väder så bestämde jag mig i huvudet att jag var det. För ska jag klara skit pass måste jag ha en målbild i huvudet där jag står högst upp på pallen. Jag måste verkligen tro stenhårt på min målbild, så mycket att jag är min målbild. Därför så säger jag ”jag är cyklist”. 

 

 

Xo, Rullar ut

Emmy Andersson

 

 
#1 - - Reine:

Prova Sufferfest & TrainerRoad - gör trainerpassen bra mycket roligare!

Svar: Okey tack ska testa det då och köpa mig en fläkt:)
Sundström & Andersson