Onsdagshångel med GT.
Onsdagskväll, vindstilla, torrt väglag och inte en regndroppe i sikte... finns ju bara ett alternativ då: ut på cykeln och testa hur mycket watt som finns i benen idag.
Eftersom jag bor granne med den så välbekanta bergakungatempo-backen vore det ju nästan straffbart om jag inte låg och nötte backintervaller kvällarna i ändå. Speciellt när just backar och klättringar är något jag är magiskt kass på.
För länge sedan hörde jag att om man gör något 10´000 gånger så blir man tydligen bra på det. Så med det i åtanke tänkte jag att en 10-12 vändor uppför den där trevliga backen skulle bli en bra start på att nå den dära siffran innan säsongspremiären står för dörren. Om inte annat så skulle det säkerligen bli en bra självkränkarkväll.
Efter att de första turerna hade avverkats så kändes det faktiskt förvånansvärt bra i benen. Det fanns ju ta mig tusan lite tryck i giraffbenen! Trots att pulsen dansade en bra bit över tröskelvärdet, så hade jag den där underbara känslan av att det fanns lite mer ändå att klämma ur påkarna.
Detta utan att man började att flåsa som en gris och önskade att man hade en tub syrgas fasttejpad på ramen.
Så i näst sista intervallen uppför den dära backen tänkte jag, näe nu ska vi allt trycka till lite extra sista biten in mot slutlinjen. Fan heller tänkte GT och i första rycket till det som skulle vara en spurt bestämde han sig för att kasta av kedjan och boom... där fick man sig allt en smällkyss som var till duga.
Både en del känsliga och okänsliga delar kommer att med stor sannolikhet ha en snygg lila skiftande ton imorgon. Vackert.
Dagens lärdom; pressa inte GT i en backe. Traktorer tuggar bra på platten, inte uppför.
Vi rullar ut, XO/ Sundström.
Glada miner innan bergakungatider.
