Sa Calobra Raceday
Detta blir mitt sista inlägg om Mallis jag lovar. För flera månader sen antog jag ett vad med Mårten om vem som skulle vinna upp för Sa Calobra. Jag trodde verkligen jag skulle vinna då det var en lång klättring så jag ställde upp utan att tveka jag trodde även att min vinterträning skulle gjort sitt. Det jag inte tog i aktning var att även Mårten skött sin vinterträning extremt bra. En annan fördel jag trodde jag skulle ha var att jag väger betydligt mindre. Efter cyklat några dagar med Mårten så insåg jag att jag nog tagit mig vatten över huvudet. Mitt självförtroende för varje dag vi var på mallis blev svagare och svagare så när jag väl stod där upp i Sa calobra och tittade ner var jag säker på att det inte skulle gå. Efter plockat av allt från cykeln så cyklade vi ner. Marcus fick vara den som släppte iväg oss.
Mårten tog starten och jag la mig bakom. Efter några minuter var min puls över tröskel, jag insåg att jag inte kunde ligga kvar på rulle. Att göra det skulle betyda att jag sedan skulle dött. Jag lät han dra iväg tänkte att jag kanske kunde ta det sen när blev brantare. Jag låg därför och matade insåg att avståndet inte blev längre. Men så kom några enklare bitar innan slutet och då tryckte Mårten ifrån och den brantare biten biten var för kort för mig att ta igen något på. Med den sista energin jag hade och även med vetskapen att matchen var förlorade tog jag det sista serpentinerna. Mårten vann med 1minut och 23sek jag ville inte bli så arg men som den tävlingsmänniska jag är var jag besviken och arg på mig själv. När vi kom ner kom jag även på att vi glömt att ta kort vid skylten och då blev jag ännu mer sur. Mårten som är så snäll försökte säga att vi kunde cykla upp igen men det två kilometerna upp kändes inte alls lockande när benen skakade och jag var trött och hungrig. Handla juicen till Mårten som han vann genom vadet, handla själv två vatten och när jag jonglerade med mina High Five tabletter så åkte ena vatten flaskan ut, trodde nästan jag skulle börja gråta. Det var dyrbara vattendroppar, det vet minsann att det kan ta vad som helst för vatten där uppe. Glassen var iaf helt klart värt det. Nu har jag väl kommit över min förlust och insett att min tid var helt ok. Kränkt som jag blev i backen är ju nu starkt, kränkning är verkligen höjden av kärlek. Nästa gången ska jag minsann under 35 minuter.
På söndag är det riktigt tävlingen igen och jag laddar genom att kolla testa mina nya snygga byxor jag köpte idag. Bild kommer kanske på söndag. Även denna tävling kommer inte passa mig, helt platt bara 44 meters höjdskillnad vilket betyder typ något litet gupp typ. Mitt mål är inte att vinna men att säga mitt mål här känns ju dumt. Så ni får väl se.
Xo, rullar ut......
