Happy
Dansade till gymmet idag. Har under hela dagen levt i min egna musikal, som ni vet i musikaler börjar folk impulsivt dansa så har jag fantiserat att jag dansat omkring idag och har själsligt lämnat min kropp flera gånger för lite dansmoves. När jag tränade under morgon och drog på låten Happy så kände jag hur mina lurviga började hoppa omkring därinne och i min värld ställde alla upp sig och klappade händer till låten.
Because I’m happy
Clap along if you feel like a room without a roof
Because I’m happy
Clap along if you feel like happiness is the truth
Because I’m happy
Clap along if you know what happiness is to you
Because I’m happy
Clap along if you feel like that’s what you wanna do
Personerna på gymmet borde ändå sett hur jag mer studsade omkring idag, började nämligen med att jag sprang in i en person i trappan upp till gymmet eftersom jag bokstavligt talat hoppade upp. Har under dagenslopp hört den låten och velat dra igång folk i ett dansnumer. Min nya låt.
Igår när jag fick beslutet bestämde jag mig även för att jag skulle fira detta med att äta vad som helst hur mycket som helst, så det är med lite magont jag nu skriver mitt inlägg då det blev en kardemumma bulle, det jag verkligen inte tål. För det första mycket smör som både innehåller laktos och fett, vetemjöl som jag inte kan smälta och så det vita sockret. Men vad gör väl det Because I´m happy and nothing can bring me down.
Har dock spelat massa olika glada låtar, en annan låt som spelats i mitt huvud är Do you belive in magic för det är precis så det känns jag måste tro att magi finns för annars kunde inte detta vara sant. Visst vi kommer ha lite åtagande men vad gör det, We are specialized. Jag är inte precis personen med tur, jag kämpar hårt för allt och är så tacksam för detta att jag inte kan förklara det mer än att jag är i min egna musikal. Musikal är för mig lycka, varje gång jag var bakis eller seg och ledsen under gymnasiet och kandidaten så såg jag på Grease eller Dirty Dancing för musiken gör mig själsligt glad. Så från att ligga i soffan och velat dö till att vilja hoppa runt sjunga och dansa. När jag var bakis kanske det här hoppa upp och studsa mest skedde i huvudet och mindre i benen men ändå.
Nu ska jag snart sätta mig och köra åttor hoppas jag inte mår för illa då. Joycy var faktiskt även hon glad hon har ju tyckt det varit ensamt mer framförallt känt en extrem press på sig att alltid vara hel. Hon har ju blivit något år nu och har rest extremt mycket så tillslut får man ju skavanker. Nu är hon i alla fall glad att få ut och cykla, det betyder att hon ska få lite nya prylar och vilken tjej vill inte ha nya prylar. Jag och Joycy tackar alltid ja till det i alla fall.
Så för er som inte läste min radarkollegas inlägg igår så beror denna glädjen på att jag och hon blev uttagna att bli Specialized Ambassadörer 2014.
I am specialized, we are specialized..
Nu är det bara detta som saknas i sverige, någon annan som fixar mina punkor=)
Xo, rullar ut...
/Andersson