Träning utanför den klassiska boxen.
Jag skulle nog gärna vilja beskriva mig själv som en väldigt positiv och kreativ person. Min omgivning skulle nog hålla med om det till viss del. Det som jag dock benämner som kreativitet och spontantitet kan nog uppfattas som helt stört och alldeles från vettet av övriga.
Igår fick jag den briljanta idén av att dra ut min motionscykel M1(även kallad träningscykel aka TC) på verandan för att köra ett lättare återhämtningspass. Varför kan ju då många fråga sig och mitt enkla svar lyder som sådant;
1. Jag vill få vara utomhus så mycket som möjligt, så när det fanns alternativet att sitta inomhus i 65min eller ute var valet självklart.
Grannarna fick sig en trevlig syn där jag satt, men jag tyckte allt att det var hejdundrande trevligt att få skön frisk luft i lungorna.
1. Jag vill få vara utomhus så mycket som möjligt, så när det fanns alternativet att sitta inomhus i 65min eller ute var valet självklart.
Grannarna fick sig en trevlig syn där jag satt, men jag tyckte allt att det var hejdundrande trevligt att få skön frisk luft i lungorna.
Eftersom jag missat i träningsschemat att det skulle infalla en "vilovecka" just denna vecka så fick jag glatt stuva om lite i mina planer för resten av veckan.
Vila. Det absolut svåraste jag vet. Kanske inte rent fysiskt men iallafall mentalt. Jag mår riktigt psykologiskt illa när jag inte får spendera någon slags tid på cykeln. Så för att stilla detta tillstånd så fick jag den briljanta idén att rota igenom mina gamla träningsböcker från tennistiden. Footwork-drills. Inte direkt något som man blir de närmsta trött av, men i min värld ganska så roligt och mentalt utmanande att få fötterna att trippa igenom olika kombinationer och så vidare. Blir jag någon bättre och vettigare cyklist av detta? I min värld så svar ja. Mentalt blir jag lugn, glad och harmonisk och kroppen får röra på sig i en lätt aktivitet som är så inprogrammerad att det antagligen inte ens är värt att kalla det för ansträngning. En win-win kombination skulle jag vilja säga.
Vila. Det absolut svåraste jag vet. Kanske inte rent fysiskt men iallafall mentalt. Jag mår riktigt psykologiskt illa när jag inte får spendera någon slags tid på cykeln. Så för att stilla detta tillstånd så fick jag den briljanta idén att rota igenom mina gamla träningsböcker från tennistiden. Footwork-drills. Inte direkt något som man blir de närmsta trött av, men i min värld ganska så roligt och mentalt utmanande att få fötterna att trippa igenom olika kombinationer och så vidare. Blir jag någon bättre och vettigare cyklist av detta? I min värld så svar ja. Mentalt blir jag lugn, glad och harmonisk och kroppen får röra på sig i en lätt aktivitet som är så inprogrammerad att det antagligen inte ens är värt att kalla det för ansträngning. En win-win kombination skulle jag vilja säga.
Så ja, att tänka utanför de så regelrätt mässiga banorna det passar mig alldeles förträffligt.
Viam inveniam aut faciam
Ha, knäck det citatet om ni kan. Utan att använda google.
Aja, nu ska denna dam i säng. Det vankas lite MRI för Sundströms höfter, rygg och nacke tidigt imorgonbitti. Ojvoj, hur ska nu detta sluta? Sist Sahlgrenska fick ett besök slutade det med en vistelse på 20h och 2 epiduraler. Ni kan väl vara hyggliga och hålla tummarna för att så bli inte fallet denna gång. Tack på förhand.
Viam inveniam aut faciam
Ha, knäck det citatet om ni kan. Utan att använda google.
Aja, nu ska denna dam i säng. Det vankas lite MRI för Sundströms höfter, rygg och nacke tidigt imorgonbitti. Ojvoj, hur ska nu detta sluta? Sist Sahlgrenska fick ett besök slutade det med en vistelse på 20h och 2 epiduraler. Ni kan väl vara hyggliga och hålla tummarna för att så bli inte fallet denna gång. Tack på förhand.
Vi rullar ut, Delta Foxtrot Charlie Tango Mango, XO/ Sundström.