Sophie Sundström & Emmy Andersson

Ibland tvingas man ta beslut som man för tillfället inte alls är tillfreds med. Igår var just en sådan beslutsdag och jag får väl erkänna att det tog sin lilla tid innan jag mentalt kunde ställa mig själv mot väggen för att komma till botten med saker och ting. För just nu är cyklingen för första gången i mitt liv inte något som jag tycker är det absolut roligaste i världen.
Att just den tanken skulle komma någon gång var väl ingen jätteskräll, men att den skulle dyka upp mitt i säsongen är kanske en större skräll. Speciellt för en person som jag som älskar att tävla.
Hittills kan man ju enkelt sammanfatta säsong 2014 som en riktig mardrömssäsong. Det började och kändes väldigt bra med uppladdningen på Teneriffa i mars för att sedan ha fullt sikte mot säsongsstarten.
Ungefär där började helvetet med infektioner och överansträngningar i luftrör&lungor. Kriga sig tillbaka för att ens vara på startlinjen. Där efter kom det krasch med snygga cykelbrännsår och sprickor i revbenen. Någonstans där försvann väl även cykelsjälvförtroendet samt vett och etikett om vad som egentligen bör göras.Man kan ju inte bromsa sig ur en uppförsbacke, så de var ju bara att ge sig fan på att träna sig ur eländet. Det har jag sakta men säkert fått erfara inte var den bästa lösningen... Kroppen vägrar helt enkelt att komma tillbaka på banan.
Nu är det ju så härligt ställt att det står 3 SM-tävlingar på dörren och enbart på grund av att det är just SM så har jag den spralliga-fjärils-glädjen och motivationen till att köra. Trots det cykelhelvete som råder med en botten-låga-form med tillhörande  katastrofkropp. För SM är i min värld det finaste man kan ställa upp i på svensk mark. Oavsett sport.
Men efter att mållinjen (förhoppningsvis) har korsats i Borås den 4 juli. Ja, då återvänder den här tjejen tillbaka till ritbordet för att rädda det som finns kvar av säsongen. Hur den räddningsplanen kommer att te sig eller hur många veckor den kommer att vara... det återstår att se.
Så att ta ett beslut om ett tävlingsuppehåll på obestämd tid... ja det jag kommer säkerligen ångra det 100 gånger under resans gång. Men jag är helt övertygad om att när planen är över kommer jag stå och säga att det var det absolut bästa beslut jag kunnat ta. Vi får helt enkelt börja om från början och börja om på nytt, så kan det förhoppningsvis bli en riktigt rolig avslutning på säsongen i alla fall!
Men innan dess så skall det bli full bombning i det absolut bästa jag vet; Tempolopp :) sedan.. ja, kommer jag att tömma varenda liten cell som finns kvar på Kinnekulle. Precis som det ska tömmas på ett Svenskt Mästerskap.

Over and out, Sundström