Sophie Sundström & Emmy Andersson

Ni vet uttrycket you are not fooling anyone, except yourself. Ja lite så var det i helgen när jag skulle spela hard ass MTB cyklist. Eller jag trodde jag var hard ass. Tror alla andra fattade att det skulle sluta illa redan från början.

 

Eftersom vi var på Specialized och hade tillgång till en massa testcyklar så var jag ju tvungen att testa MTB. För ibland måste man våga hoppa och göra nya saker. Även om man inte vet om man kommer vara bra eller dålig på det. Jag är ju lite av en perfektionist också så tycker ofta det är jobbigt att prova nya saker, men vilken känsla man får när man vågar. Det är en självförtroende boost, och då spelar det ingen roll att man var så dålig som jag var på MTB. För självförtroende får man för att man vågade testa. En annan anledning till att jag testade var ju att våra coola MTB cyklister från Norge cyklade landsväg med oss på lördagen och var så extremt duktiga. Det var deras första gång och det höll modet uppe. Så jag kände att kan dem så kan ju jag. Vi tjejer måste våga testa för om det är något jag lärt mig i cykling så är det att de är enbart en själv som ser ner på sig själv. Alla andra tycker att du är grym av den enkla anledningen att du bara sitter på en cykel.

 

Sophie nämnde ju dock att jag vurpade och ja det är sant. Banan som fanns på Specialized var en byggd bana och den var lerig. I en lutning uppför hade det byggt ett gupp och första varvet tog jag mig upp men alla andra varv cykla jag runt för hade för lite fart. Sista varvet tänkte jag ta det där guppet igen men hade för lite fart och kom helt enkelt inte upp. Det är rätt kul att jag ändå testade eftersom jag redan innan inte trodde det skulle gå. Då guppet var smalt byggt så var det rätt långt till när jag landade så drog något i nacken, vilket betyder rörlighets svårigheter, och så fick jag blåmärken. Blåmärkena hjälper min badass image, min stela nacke… inte lika mycket.

 

Nästa gång jag kör MTB ska jag ha MTB skor och inte ultrega trampor så jag i alla fall har en chans att komma loss. Det var väldigt kul, men längtade ut till landsvägen och friheten. Tur det finna något för alla i cyklingen.

 

Kan ångra lite att jag inte tog chansen att än en dag cykla på det fina Amira pro cyklarna som reagerade som turbomotorer man behövde knappt trampa. Det är kärlek det.

 

En sista sak på tal om cyklar, cykeln som jag kommer att glida runt på i sommar är så grymt snygg. Var inne och kollade på den igår den är mattsvart och vit med något silvrigt i det matta svarta. Svårt att förklara men säger såhär jag och Sophie kommer vara stekheta på tävlingarna! På onsdag får jag hem tillskottet och då ska vi gosa som vilken familj som helst som får tillskott (jag vet jag är sjuk).

 

 

Xo rullar ut..

/Hard ass Andersson