Racerapport Sophie Sundström, Svenska GP-cupen, damelit sophie sundström cykling, götene gp, svensk damcykling

Racerapport: Götene GP

Ja, jag ska försöka få ihop en racerapport här utan att låta mitt för nuvarande vedervärdiga humör synas igenom alltför mycket. 
Götene bjöd iallafall på ett kalasfint väder med sol och en tryckande värme. Äntligen så fick man även användning för det där chippet som man så fint fått betala en trevlig summa för. En ganska bra uppvärmning, snackig stämning bland tjejerna och allmänt en good feeling helt enkelt.
För min del var det väl egentligen där sedan allt slutade. Loppet i sig.... ja, jag får citera en viss frustrerad MTB-åkare; "JAG HAR FÅTT EN SPÄRR I HUVUDET!!".
Jag kan inte köra kurvor. Eller snarare jag kan, men jag är för jävla kär i bromsarna och saknar tillit till däckens greppförmåga.
Efter att masterbilen släppte oss på rakan på 1:a varvet började det jagas positioner. Jag försökte klättra mig upp men den försiktiga sidan av mig vann och likt en pensionär lät jag så snällt andra tjejer glida in före. Störst går inte alltid  först tydligen. Jävligt bra där Soffan.....
På det andra varvets målrakekurva låg jag snett bakom Nystrand junior och såg hur hon flög över trottoarkanten och fick bekanta sig med asfalten (lyckligtvis gick allt bra med henne!). Men ja, det hade ju inte direkt en givande effekt för min egna järvhet i kurvorna. När de 3:e varvet påbörjades var det roliga slut för mig och jag fick tillsammans med Pålsson (Team Rytger) & Linhart (Aktivitus SC) se hur klungan gummibandseffektade iväg. FAAAAAAAAAAAN gick i huvudet ännu en gång. 
Så vad som hände i klungan resten av loppet har jag inget att kunna rapportera om. När nu då loppet var kört så skällde jag ut mig själv i huvudet och mantrade att nu fan får du släppa på i kurvorna. Om det blev bättre... ja lite iallafall. Sedan fick Pålsson, Linhart och jag ihop ett fint samarbete och körde på tills att vi blev varvade av klungan sisådär 20minuter senare. Kul med DNF!
Hanna Nilsson från Åhus tog sedan hem klungspurten ännu en gång och har nu ett fint grepp om den gula ledartröjan i cupsammandraget. Djävulskt stark tjej de där! :) 
 
Vad ska man då ta med sig efter det här? Ja, jag har börjat att acceptera att de där 3 veckornas invalido-tillstånd rensade många ekrar i mitt hjul och att jag är tillbaka på ruta 1. Det vill säga, det är en jäkla bra bit kvar tills den form jag vill ha infinner sig. Men idag var det dock varken form eller ben som satte mig på vedervärdigt humör. Det är snarare den oerhörda frustrationen, tomheten och ilskan att inte få ut det man känner finns i kroppen. Enbart på grund av sin egna rädsla. Då kan man ju verkligen fråga sig vad man håller på med och om man ska hålla på med det egentligen....
Det känns riktigt illa att få en DNF och inte vara sådär magiskt mjölksyratrött. Jag var så förbannad efteråt att det var fan inte långt ifrån att jag hade stuckit bort till kinnekullebacken för straffintervaller. 
 
Aja näe, det jag tar med mig är att nu var jag faktiskt i bocken under hela loppet och tillslut vågade satsa i kurvorna. Resten gräver jag ned någonstans och glömmer för all framtid. Nu är det bums ned i sängen för imorgon vankas det funktionärsjobb för Västkusten runt mellan 06´00-16´00...
Optimal uppladdning inför söndagens MASSIVA slakt på kinnekulle. 
HAHA OJ VAD SKOJ DET SKA BLI!
 
Vi rullar ut, XO/ Sundström.