Racerapport Sophie Sundström, klubbmästerskap, sävedalens ck

Sävedalens Klubbmästerskap

Ja, här kommer då den lilla rapporten om linjeloppet som tog plats för snart dryga 3 veckor sedan. Som sagt, den som väntar på något gott….. Han blir aldrig fet!

Vädergudarna hade sett till att loppet skulle få de absolut bästa utav alla väder, strålande sol och NOLL VIND. Underbart med andra ord! Ett stort gäng SCK:are dök tidigt upp på parkeringen vid Hindås Camping och stämningen var på topp.

Innan loppet hade kära Reine Merckx och jag snackat ihop lite taktik för loppet. Det är ju trots allt ett mästerskap det handlar om.. då är alla medel tillåtna. Jag hade ju även lyckats få loss Richards Venge-hoj (då min egna Specialized hoj för 5:e gången bestämt sig för att dra sönder ett bakhjul). Så att säga att förutsättningarna var till min fördel är i underkant. Det var väl dock bara det där jävla vänsterbenet som spökade. Jag hade fått höra att med en massa tur, adrenalin och en näve dårskap är nog benet en 85%. Skulle visa sig att det snarare var ett 55%igt ben.

Men tillbaka till taktiken så hade jag sagt att de första 2 milen så skulle det grillas i ett bra tempo för att splittra upp fältet och kunna senare göra en attack i Ubbhultsbacken. Taktiken fungerade till en början perfekt. Efter att Svante Lahti fått inleda loppet i topp så bestämde jag mig för det var dags att börja grilla och nu i efteråt så ja.. nog fan grillades det på bra!

Första 20 min visade ett snitt på nästan pricken 46Km/h.. dessvärre så märkte jag att fältet inte alls spräckte som jag ville och benen började att tryta rejält efter 45 minuter. Så jag valde att slå av på takten och lägga mig lite längre bak i ledet för att försöka peppra upp benen igen. Grillningen hade bevisligen lyckats. Jag hade ju helt grillat bort mig själv!

Efter en liten grillförning till så kom vi in i ubbhultsbacken och där sprätte Reine Merckx iväg. Dessvärre utan mig hack-i-häl… Så fort jag ställde mig upp sa vänsterbenet ”helvete heller, ned med dig”. Så det vara bara att sätta sig ned och försöka trampa för allt som gick.

Reine kom loss och en 300-400 meter efter följde en grupp på 8-9 cyklister. Därefter låg jag i slasken och försökte komma ikapp. Men efter en stunds krigande mot många mörka tankar så slog jag av på takten och fick bita i den sura styrlindan. Fan… då gled en glad och stark Charles Wallin upp jämsides och muntrade upp stämningen. Vi cyklade ihop en 20 minuter och efter lite prat så kom jag på helt andra tankar.

Tyler Hamilton är en av de stora cykelidoler som jag har och säga vad man säga vill om hans dopingshistoria. MEN Hamiltons förmåga att övervinna smärta…. Ja, den var/är i en väldigt, väldigt, väldigt sällan skådad klass. Så någonstans längs med Lygnens vägar så kom började lite tankar om detta dansa runt i huvudet ”om Hamilton kan köra ett Giro med brutet skulderblad, ett Tour De France med ett brutet nyckelben… då fan fixar du att bomba de sista 4 milen in i mål. TIME TO DIG DEEP.”

Så, ja man pratar om att hitta nycklar att ta sig igenom de passager när smärtan är som värst och allt man egentligen vill göra är att få hoppa av cykeln. Men ja… det var en häftig känsla att hitta de där nycklarna. Att hitta sätt att ducka undan för de där gröna blixtrarna av smärta som bara skar igenom vänster quadriceps upp till huvudet och tillbaka. Embrace the pain instead of fighting it… Ja nu fattar jag EGENTLIGEN vad det innebär. Nyttigaste lärdomen från denna säsong helt klart.


Så dessvärre lämnade jag Charles bakom mig och drog iväg. De mest smärtsamma milen jag gjort, men på samma gång de häftigaste 4 milen med. Tillslut kom jag i mål ett par minuter efter tätgruppen. Reine tog hem KM-titeln igen och det var väl ingen överraskning direkt. Hatten av as usual… din starke fan! ;) Men som alltid.. NÄSTA ÅR! DÅ JÄVLAR!

Nu kan man kan ju säga vad man vill om beslutet att kötta sönder sig med ett redan trasigt vänsterben. Men de som känner mig vet att det finns inget man kan säga till mig när jag väl bestämt mig. Det är bara att hoppa undan för det är full bulldozer framåt.

Det finns ju en hel vintersäsong att rehaba upp sig på nu! ;)

En glad och helt slut tjej i mål!

 

/Sundström.