Velodrom och Dalarna
I fredags vaknade jag med en förkylning, eller mest att jag kände mig hängig och hade huvudvärk. Därför trodde jag att febern skulle komma krypande på lördagen men jag klarade mig från febern även om jag inte alls mådde jättebra. Helt ointressant hur jag mår en vanlig helg nu när det inte är tävlingar men i fredags åkte jag upp till Borlänge och min farmor för att på lördagen cykla i velodromen. Då det bara håller kurserna varannan vecka så var jag ju tvungen att vara frisk. Jag kom iaf iväg till velodromen och herregud vad nervös jag var. Jag trodde aldrig jag skulle klara det. Efter en timme teori fick vi byta om och så fick vi lånecyklar en Specialized Langster, så fina cyklar. Det var märkligt att sitta så hårt fast, att inte heller kunna trampa bakåt och inte kunna stanna. Men jag tog mig upp i velodromen och jäkla vad adrenalinet pumpande efter de första varven. Benen bara skakade. Det var helt sjukt. Sen när vi körde flera varv blev det lite som en karusell jag tappade lite vart jag var och det var inte riktigt lika kul. När vi tillslut skulle testa att maxa var jag först ut, och även sämst. Tror dock att jag kunde gjort det betydligt bättre om jag inte varit en sådan fegis och om jag fick testa efter jag sett vad alla gjorde för fel. Fattar inte varför jag jämt är en sådan fegis när jag kör själv. Jag kan ju aldrig träna på att göra galna saker för jag kan enbart göra det på tävling, när jag lämnat hjärnhalvan med sunt förnuft på en hylla hemma. Det är nog extremt bra träning dock då varenda muskel fick jobba när man alltid var tvungen att trampa. Då jag känt mig förkyld blir det att jag åker dit först på onsdag för grundträning, om ingen lånar mig en cross och mtb skor så jag får cykla onsdags vm. För det hade ju varit kul om någon kunde lära mig tekniken där.
Jag är ju inte bara i dalarna för att cykla och vara social jag är här för att göra en fallstudie i Falun. Det går dock fruktansvärt dåligt. Ingen vill träffa mig så känns som jag vill typ ge upp och säga till skolan att min uppsats aldrig kommer bli klar. Jag kommer aldrig få min master. Så känns det. Kommer aldrig bli forskare iaf. Herregud vilket slitarbete att få tag i folk jämt och ständigt. Om man ser det positivt så betyder ju det för Farmor att jag kommer att behöva komma upp igen så jag kan göra det sista intervjuerna. Känner ni någon rektor i Falun eller skolchefen säg till dem att träffa mig.
Xo, rullar ut..
/Andersson