Sundström: Svanesunds GP, Tempo och Linje
Lördag: GP-Lopp
GP i spöregn och 13 tropiskt varma grader. Mina favoritsaker i en och samma kombination. Eller inte.....näerå.
Morgonens lopp var något jag kasta i sjön så fort jag gått i mål. Jag har kört många dåliga GP-lopp men idag var nog bland de sämsta jag kört.
Tog inte för mig för ett öre, bromsade mig igenom kurvor och tog den långa vägen in på cykelbanan. Näe vad arg jag var på mig själv. Efter klungan, ihop med klungan, ut ur klungan, in i klungan.
Självklart fanns det bara en utgång med denna dragspelsåkning och efter 20minuter hade jag tappat kontakten med klungan . Tillsammans med Ellinor Huusko och Linda Jacobson låg vi sedan och körde de sista 10 minuterna (+2 varv) med mål att inte att bli för mycket efter. Nu blev de tillslut 1min 8 sekunder och 16:e plats. Magplask genom totalen.
Men men, förra året kraschade jag mig ur loppet så att jag tog mig i mål i år var väl ett snubbelsteg framåt. Eller något. Vette fan.
Lördag: TEMPO
Dagens höjdpunkt eller nästan snudd på årets höjdpunkt väntade sedan 18:38 när jag skulle få ge mig iväg på 2mils tempo på en tempohoj med både diskhjul och 4-spokes framhjul. Att jag ens klev av cykeln är fortfarande en gåta. Det där var min defination på paradiset. Den gåshuden som kommer när man hör diskhjulets swosh swosh. Ja, jag ryser än.
Men så till loppet. 15 min före start kommer jag på att de kanske är lite lägligt att kolla banan. Tack Emma Ahlstrand med familj som bidrog med en karta :) att säga att de underlättade dagens lopp är i underkant.
Tanken var att gå ut på 110% och sedan bara öka efter det. Målet var att kollapsa efter målgång.
Ut och iväg! Det känns förvånansvärt bra i benen och jag öppnar väl egentligen lite för hårt. Svårt att hålla benen i styr. Efter 5minuter passerar jag.tjejen framför mig och fram tills dit kändes det som om att de här skulle bli mitt livs tempolopp.
Men sedan kom då de lite mer kuperade delarna och de märktes att de saknas en 6:e växel i påkarna.
I en tvär högerkurva lyckades jag nästan göra en Ludvigsson och dundra rakt ut i kohagen. Men skrikande bromsar undvek jag i sista sekund.
Sedan var det bara ett krig mot benen. De ville inte trycka på så som jag önskade och lungorna var märkbart försämrade efter gårdagens prolog och morgonens GP.
I samma takt som jag kör förbi ytterliggare 2 tjejer så bombar Tilina Levin förbi med en hejdundrande fart.
3 km till mål och jag försökte trycka på för kung och fosterland. Dreglet hängde ut genom munnen och benen hade kollapsat.
Men förlåt Mackan... De blev inget 40 i snitt.. Och jag föll inte ihop av medvetslöshet efter målgång.
Men ja, jag gav allt. Tiden blev 33:49 med förbehåll för korrigering. Totalt en 11:e plats. Lite sur eftersmak då jag hade haft som mål att ta mig in på topp-10.
Söndag: Linjelopp
Så skulle kalaset knytas samman och linjet gick av stapeln. Lagom till att jag skulle sticka iväg och värma upp ser jag att mina bromsvajrar helt har släppt. Paniken infann sig ganska snabbt. Men tack vare de snälla själarna i Team Crescents serviceteam så fick vi ordning på vajrarna och jag hann iväg till start med 4 minuter till godo. Det fick alltså bli att be en bön att ingen gick på pang direkt och att jag kunde använda första varvet som en uppvärmning.
Det blev de också. När vi sedan skulle in andra gången i backen så vette katten vad jag sysslade med. Satt alldeles för långt bak och studerade blommor typ. För visst small de till och klungan splittrades upp. Fan.
Upp och jaga. Jag ser att Emmy och Emma Ahlstrand låg en 30-40 meter framför så jag bombade på med ett antal tjejer på rullen för att hinna ikapp. Tillslut kom vi ikapp och sedan var det bara ett enda långt diesel-lokskörande med optimistron att man skulle komma ifatt. När sista varvet skulle avverkas hade vår grupp desarmerats och jag förstod att de inte skulle bli någon kontakt med tätgruppen längre.
Snackar snabbt med Emmy att jag vill försöka sprätta loss i några backar. Men loss kom jag inte helt. Sista gången in i backen och Emmy trycker på. Jag ger henne någon lucka för att se om någon jagar ifatt. Nixpix. Så jag hakar på och får en annan tjej på rullen. Vi tre bombar sedan in mot mål.
Ett tag kände jag mig som Richard på Bollywood-passen, där jag peppade och skrek på de andra två att bara kötta in till mål.
Vi kommer ifatt en avhängd Fagersta tjej och med 1 km till mål kör jag en Kittel-variant ala Girot. Alltså en helvetes långspurt. Trycker på för allt vad benen är värda men snöpligt så hade Fagersta tjejen huggt mitt hjul och kunde spurta om på de sista 10 meterna.
En 10:e plats och Emmy kom sedan kort därefter på en 11:e plats.
Tillslut så blev det då en 12:e plats för mig i totalen och ja, halvnöjd är jag väl med det. Jag visste att efter mitt sjabbel på GP-loppet så var totalen att glömma. Prologen var ändå en förbättring mot förra året, men fortfarande långt ifrån det som jag hade förväntat av mig själv.
Tempoloppet var bara första halvan då jag höll den tiden jag hade siktat mot. Dessvärre var det då att benen inte räckte hela vägen. Men ja.... jag älskar tempo. Något så fanatiskt. Både att köra själv och att titta på. Så jag kan inte annat göra än att le när jag tänker tillbaka :)
Nu hoppas jag att prologlungan lugnar ned sig och att det varmare vädret håller i sig så jag slipper dra fram vinterstasset än. Full fart i en ny vecka. Vi lär ju höras...
Rullar ut. /Sundström.