Tankar på trainern
Senaste dagarna på trainer har jag enbart tänkt på en sak metod metod och metod. Efter spenderat måndag morgonen med mina klasskompisar som också skrivet uppsatts så blev mitt huvud ännu mer förvirrat. Var dock väldigt trevligt att äta frukost med det fina tjejerna.
Börjar man blir allvarligt less på sig själv när man längtar till att köra de pass där jag inte orkar tänka. Nu i uppsats skrivande önskar jag att jag kunde lämna mig själv, för jag står inte ut med mig själv. Tack då för trainern för de närmaste jag kommer de är grisiga pass där fokus ligger på att trampa och inte ens orka tänka. Idag körde jag 8:or det är fasen grisigt. Körde på min sämsta puls, med det menar jag att den puls jag är för svag i (trycker för lite watt) för den pulszon jag är i. Tror det är för att jag är dålig där som gör de svårt att blir bättre hur kul är de att träna något när mans er hur dåliga watt man trycker, men det är samtidigt pannbens träning. Det som gör pannbens träningen värt de är vetskapen om hur kul vi kommer ha säsongen 2015. För nu vet ni ju om att vi i sävedalen inte är två längre utan tre musketörer. Så himla kul att få köra lagtempo på avenyn med hela gänget i lördags. Hälsar ungdomen Berra välkommen. Vi kommer att vara ett jäkligt tävlingsinriktat, smart och snyggt gäng iaf. Om vi kanske lämnade några spår i lördags får ni kanske aldrig reda på.
Nä nu när jag skriver detta inser jag än en gång hur less jag är på mig själv. Någon som vill byta plats tills uppsatsen är klar.
Xo, rullar ut.
//Andersson