Sophie Sundström & Emmy Andersson

Jag vet inte vad jag ska säga idag, besvikelsen är total. Jag har under veckan nyst lite men inte tänkt så mycket på det. Efter tempot kände jag mig så himla laddad och så på fredagen nös jag lite till. Min mage började bli upprörd och på kvällen innan loppet mådde jag så fruktansvärt illa. För alla känsliga ber jag er hoppa över några rader för det var så att min mage bestämde sig för att göra uppror. Fick flera gånger gå upp för jag trodde att jag skulle kräkas. Tillslut la jag en påse vid sängen och klarade mig hyffsat tills allt kom ut dagen efter, på ett annat sätt. Därav fick jag iaf behålla en del energi, fick i mig frukost och lite vitargo.

När starten sen gick i hällande regn förstod jag att detta inte skulle bli en kul dag på jobbet. Det blev det inte heller. Jag hamnade i någon slags klunga på 10-15 pers och med 4 varv kvar var väl gruppen 10 och i sista branten orkade jag inte trycka de sista metrarna. Jag kom ensam med Kristina Morin och vi bestämde oss för att hålla ihop. I näst sista backen cyklade Emma Johansson om oss. Vi fick veta av första kommissarien att vi kunde cykla vidare men uppe på toppen sa det att vi snällt fick kliva av. Något jag tycker var elakt vi hade ju bara ett varv kvar och vi var inte i vägen för någon var ju bara Emma som cyklat förbi oss. Resten hann ju aldrig ifatt oss. Extremt besviken och ledsen fick jag kliva av. Jag har under hela natten haft ångest för att jag inte bet ihop och klarade av att hålla den gruppen. Att jag inte kunde bara ta den smärtan där och då och hålla rullen. Jag minns att jag fick frågan i vintras om jag blivit rädd för smärta efter vad som hände mig förra säsongen. När jag gick in i väggen. Igår undrade jag om så är fallet att jag blivit rädd mot smärta. Att det sitter i mitt huvud "att jag inte kan och inte orkar". Nu sätter jag mig ner vid ritbordet igen, jag väljer att bryta ihop någon dag för att sedan resa mig igen men tills dess gör ni nog bäst att inte prata med mig om SM. För besvikelsen jag känner över min prestation är så extrem att jag knappt vet hur jag ska hantera detta. Egentligen vill jag inte heller skylla på magen, det kanske bara är så att jag är i fruktansvärd dålig form. Är det så fallet är så får jag väl slita mig igenom denna säsong och hoppas på nästa. 

På söndag är det swecup och vi får väl se med vilken energi jag kommer dit med.

Xo, rullar ut..
/Andersson