Sophie Sundström & Emmy Andersson

Att jag får göra det mesta ensam här i Småland, är uppenbart. Jag pluggar själv, jag tränar själv och ja där var nästan hela min tid slukad. På den tiden jag inte tränar och pluggar är jag ju självklart inte alltid själv. Men typ 90% av min tid. Jag får skylla mig själv, hade jag velat ha pluggkompisar och träningskompisar skulle jag bott kvar på västkusten. Så enkelt är det. Jag valde att flytta, det som är komiskt i detta är att jag valde det för att få bättre träning. Och visst det fick jag hela sommaren men ja sen min tränare flyttade cyklar jag i min ensamhet. Som notis måste jag bara säga att jag visste att han skulle flytta.

 

Idag tänkte jag hänga med Kalmargänget för att få sällskap. Jag gick upp astidigt alltså 6.30 för att kunna dra lite innan 8. Jag gick upp och efter kollat ut vid 7.10 och insett att de var kolsvart ute så började jag förstå att det inte skulle vara möjligt. Fail 1 för dagen. Jag tog bilen in till Kalmar istället. Cyklade med gänget i 30min innan vi svänger in på en grusväg med stora hål och pang säger det, jag skriker punka men ser att jag inte har punka. Det är istället mitt hela styre som flyttat på sig. Jaha fail 2 för dagen. Jag tar beslutet att cykla själv. Jaha hej då sällskapet, kul att jag nu har bilen i Kalmar, fail 3. Jag stoppar i örlurar och drar igång den nya podcasten jag sett SVT kultur rekommendera. Serien heter Serial och handlar om en tjej som blev mördad. Hennes ex sitter inne för mordet som skedde för 15år sen. Jag börjar lyssna och efter första avsnittet ser jag att jag glömt sätta telefonen på flightmode så jag har 17% kvar jaha fail 4. Serien är dock bra och den är verkligen bra för distansrundor man måste lyssna noga och hon talar en tydlig bra engelska. Vissa intervjuer från förhör är lite svåra att höra allt på men hon kommenterar allt så jag hängde lätt med. Jag funderar på vad kan ha hänt, hålla reda på alla, har exet gjort det eller inte? Ja det är tankar som snurrar och snurrar ibland tror jag han är helt oskyldig ibland undrar jag. Jag vill fortsätta lyssna. Det första två avsnitten kollade jag lite på klockan, men sen byter jag avsnitt efter avsnitt och plötsligt var det dags att cykla hemåt. Efter två timmar är min flippade telefon på 1% jag låsas om att det inte händer och försöker knappt röra den när jag måste byta avsnitt. Det ska ske per automatik men avsnitten har inte hamnat i ordning... förvånade. Solen skiner dock och det är underbart väder förutom att mina tår är helt bortfrusna. Jag vill så gärna ta kort men vet att mobilen kommer dö då och vill hellre fortsätta lyssna. För jag vill inget annat än att fortsätta lyssna, när jag bara har en kilometer kvar tar ett avsnitt slut och jag måste dra igång ett nytt. Vill knappt hoppa in i bilen men fötterna säger något annat. Slutsummering av rundan kan ändå sägas vara härlig med sol, och bra sällskap Serial, dock sönderfrusna fötter.

 

Jag kommer hem och är glad för att få hoppa in i duschen. Där brukar jag sitta tills fötterna går från att se ut som tår från ett lik till i alla fall lätt rosa. Idag blir det inte så, varmvattnet tar slut och jag har varken haft i schampo eller balsam. FAIL FAIL FAIL!!!!!!

 

Fortfarande jättefrusen efter duschen blev det strumpor+ullstrumpor, underställsbyxor+ mina fodrade längdbyxor, underställströja+layer 2tröja och så en tjocktröja på det. 4timmar senare och haft igång ugnen har jag nu tagit av mig de fodrade längdbyxorna och en tröja tyvärr sitter fötterna ännu invirade i filten. Fattar inte när jag cyklar har jag mina skidstrumpor, tunna skoöverdrag och det tjockaste överdragen som finns. Hur kan tårna helt domna?

 

Aja nu är jag ju hyfsat varm och sitter med ett glasrödvin och choklad inne i köket som väntar. Ja man kan ju ha det sämre, trots alla min failors idag så har jag haft en bra dag. För så många soltimmar, bra podd, gott vin, god mat och känslan av att inte behöva göra något. Det är vad jag kallar underbart.

 

Xo, rullar ut...

/Andersson