Juni, Juli, Augusti signerat Sundström
Ja, sommaren har då regnat förbi och på de efterföljande 37 dagar efter att Vätternrundan gick av stapeln så befann jag mig på tävlingsturné på 23 utav dem. Ett himla farandes o flängandes från Sundsvall i norr till Malmö i söder. Så en summa av kardemumman utav dessa tävlingar är väl egentligen helt på sin plats.
Fast o andra sidan så känns det som om det var flera månader sedan startskottet gick för alla dessa tävlingar, så om jag blir uttråkad av att tänka tillbaka kan jag ju bara tänka mig vad övriga världen anser.
Så den korta och officiella versionen är att ingenting har blivit, rullat eller gått som planerat. Kort och gott.
Så vad gör man åt saken? Ja, det är bara att träna, träna, träna, träna och träna lite till. Någon gång får man slänga in lite vilodar med. Har jag hört.
Det går som sagt inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. Står de 15% på backen får man väl bara ta i än mer. Svårare än så är det inte.
Efter 23 dagars-turnén blev 2 helger utan tävlingar för mig. Det fyllde jag med att istället jobba non stop i 14 dagar. Check på den.
Ett efterlängtat besök på bästkusten hanns med och ovärderlig västkustluft fick fylla lungorna under dagarna de 3.
I tävlingsväg sedan Malmö-helgen har det blivit tävlingar i Stockholms cupen och Luma GP. Vad gör man inte för att döda ned det där mentala GP-spöket liksom? Dock kan vi väl säga att spöket varken försvunnit eller blivit mindre. Attans. Men fan den som ger sig …
Ikväll är det avslutning i Stockholms cupen med Skeppsholmen GP. Enligt rekommendationer har jag laddat med att packa ned flytväst ifall man skulle råka ta en viss kurva lite fel och hamna i Mälarens vatten. Den chansen är synnerligen stor då jag efter non-stop jobb i dagarna de 3 toppat med nattskiftsarbete har ett mentalt tillstånd i liknelse med den värsta bakfyllan i mana minne. Perfekta förutsättningar för race med andra ord!
Till helgen väntar sedan klassikern i Svanesund. Huva mig. Tur att jag fick start nummer 1 på prologen på fredag. Först ut och först klar med lidandet. Bra tugg det!
Efter västkusttävlingarna är det sedan ett handfull starter kvar för min del i år innan jag kan lägga 2015 till historieböckerna. Nedräkningen har således börjat.
Vi hörs.