Sophie Sundström & Emmy Andersson

Nu var det ett tag sen även jag skrev, jag har många gånger börjat för att sedan lägga ner det. Efter magen kraschade och det tester jag skulle gjort helgen jag var i Stockholm fick ställas in har jag känt mig låg. Min masters-uppsats känns så dålig att jag får panik av tanken att lämna in den men är så less att jag inte orkar bry mig. Jag tar upp uppsatsen stirrar på den och så hittar jag något annat att göra. Ni kan ju se ett mönster här. Även mitt blogg inlägg om vad jag är för typ av cyklist känns väldigt lågt just nu.

Det som dock inte känns så lågt är styrkan jag känt denna veckan i pedalerna. Har kört styrka tungt på cykel och gym och fick därför göra om fredagens gympass. För när jag försökte göra front squat med enbart stången undrade benen om jag var dum i huvudet. Kändes som varenda muskelcell skrek och gick sönder. Således blev det lite discofredag träning och core. Alltså precis som naturlagar bestämt att det ska vara på fredagar. Att jag gjorde om fredagens pass var en notis men ack så viktig för att förklara känslan jag haft. För att trots att benen skrek redan efter onsdagens gympass så lyckades jag trycka på bra i pedalerna redan på kvällen på Nine hammers (sufferfest). Efter fredagens gym tänkte jag att lördagens pass skulle bli jobbigt, skulle köra The rookie (sufferfest) plus 2h distans rull. Det var då det hände trots den trötthet som fanns i benen så lyckades benen i Marcel Kittel spurterna ta i lite mer än det klarat innan. Benen lyckades säga emot de där tankarna i huvudet som sa lägg ner och det skrikande benen som vrålade sluta. Jag lyckades trycka mer i det ögonblicket. Det var en härlig känsla och gav mig lite nytt hopp.

Nu i veckan blir det grisveckan så får se om jag lyckas trycka lite mer men kommer väl mest känna mig trött och blir nog mest en kamp emot demonerna i huvudet. Sedan ska jag ta det lugnt en vecka för den 7e drar jag till LA och efter kollat på min brors senaste cykelrunda så känns det som då blir det ett fartblock som man går in i. Känns tungt att jag känner mig tung och seg när jag ska komma och cykla med min bror som alltid får cykla i fint väder och kan träna fart året runt. Jag säger detta nu så jag har lite förklaringar om han cyklar ifrån mig, alltså inte bortförklaringar utan förklaringar. Även om han cyklar ifrån mig så tror jag att det kommer bli bra träning, att behöva gå ner i källaren för att hämta kraft för att klara av att hålla hjul är en viktig lärodom inför säsongen. Hoppas dock att denna veckan kommer ge mig ytterligare kraft i pedalerna och den känslan jag haft i veckan (och faktiskt i flera veckor) inte är falsk utan att det faktiskt är så att jag trycker mer watt i pedalerna för under vintersäsongen måste man ju skrämma konkurrenterna med det. Det säger herreliten i alla fall och de har ju alltid rätt...

Xo, rullar ut..

/Andersson