Förvirrad? nä inte jag
Klockan ringer sju, orkar inte stiga upp. Glömmer att trycka på snooze, 7.20 måste stiga upp. på med kläder alla byxor är på tork förutom de jag hade i Belgien. De byxor som efter en tvätt forfarande var smutsiga, tänkte dock att det nog skulle gå ändå. Tiden börjar rinna iväg, ska cykla 08.00 så jag kan ta det lugnt till Kalmar som jag ska vara 9.30, 4mil dit. Jag börjar stoppa ner pump i bakfickan och ska lägga ner slang och däckavtagare. Hittar inte den slang där däckavtagaren är. Letar och letar, tiden rinner iväg skiter i det. Tar en ny slang. Springer på toa sista gången, kollar på mina byxor igen och inser att det ser hemska ut. Det är för smutsiga forfarande. Måste ta ett par halvtorra, slänger in de två sekunder i torktumlaren. Klockan har gått över 8 för ett tag sen nu. Tar på mig byxorna, skorna och kränger på skoskydden. klockan är nu 8.15.
Trampar trampa trampa. Ligger i 29-30km/h tänker att i denna farten borde det vara lugnt, kollar ner på ramen jag har inga vattenflaskor med mig. Ringer mamma som är sjuk och frågar om hon kan köra ifatt mig med flaskor. Hon vill helst inte och inser att jag ska cykla förbi hennes arbetskamrat i Förlösa. Mamma ringer honom, jag undrar varför ingen ringer mig kollar på mobilen, två missade samtal. Har satt mobilen på stör ej alltså inte ens vibration. Ringer mamma, hon skickar numret. Det ringer jag ska svara och då dör mobilen. Jaha inget vatten, vet att min mor sagt typ vart han bor så bestämmer mig för att öka takten för att leta efter hans hus och trycker upp tempot.
Kommer fram till Förlösa 09.00 är iaf 20min därifrån till träffpunkten. Börjar leta efter huset, kör lite upp och ner hittar inte. På mitt sista försök ser jag flaskorna, tack och lov. klockan är nu 09.10. Fortsätter iväg. Klockan 09.28 rullar jag in på cykelbron. Jag hann, hade dock känts bättre om mina ben inte forfarande skrek av smärta. Armin är där, så himla glad jag hann. Tyvärr har han fått problem med ryggen så får se om vi kommer kunna träna ihop.
Vi rullar ut, jag får dra trots att jag helst ville vila lite. Mentalt känns det tungt då benen är som det är. Kan ju dock aldrig säga att jag inte orkar för det är klart jag gör. Vi rullar runt lite efter 1mil och jag får lite nyttig info från dansken i klungan om området kring Silkesborg i Danmark (vi ska dit den 23). Tillslut når vi Ärngisslabacken och när jag kommer fram och blir först i ledet så bestämmer jag mig för att se hur mycket smärtar jag klarar. Eftersom jag nu har 9mil i benen och det gör ont från förra veckan så kändes det som ett bra sätt att testa pannbenet. Jag får hjälp av en annan kille och lyckas iaf hålla upp hyfsat tempo trots smärtan. När jag kommer hem ser jag att jag tar mitt strava rekord med 1 sekund trots att jag inte började ta i förens efter 500meter. Så kändes rätt bra. Kommer nog kunna putsa mitt rekord där rätt mycket med bra ben.
Så det som började i katastrof slutade iaf hyfsat bra.
xo, rullar ut...
/Andersson
Stark igenkänningsfaktor här! Sällan är det man inte strular med ett eller annat på väg till en samling. En tempodragning som uppvärmning är fina grejer det... :)