Höstrunda som gick i orange tecken
Idag gjorde jag min första längre runda för vinterträningen 2015/2016. Jag har vilat ett tag och så har jag varit sjuk ett tag. Inte den bästa kombination när man vill låta kroppen vila ut. Jag kom hem i från Irland nöjd. Inte super nöjd då jag inte lyckades att få en riktig bra placering men jag var nöjd över att alla dagar, utom den längsta, rulla in med huvudklungan. Jag var supernöjd över den form jag kände. Och så är det väl med bra form, en liten bacill och så blir man sjuk vilket gjorde att sista tävlingshelgen fick ställas in.
Det var väldigt tråkigt men underbara irland har jag med mig nu under vintern. Att säga underbara är kanske konstigt då det regnade och var rätt kallt, men miljön var spektakulär och stämningen med. Det var 113 damer och massa publik så himla kul!
Så borde alla tävlingar vara.
Så med det i åtanke skulle jag igår sticka ut. Det var väldigt grått när jag cyklade ut och det kändes nervöst med älgjakten. Jag är alltid livrädd under älgjakten. Då jag tänker på alla gubbar som kanske tagit sig en stänkare och inte ser så bra längre. Jag vet att det händer olyckor ibland men att det är få. Tyvärr är fantasin ibland det värsta.
När jag cyklar in på en smal väg kör en bil förbi mig. Längre fram har de stannat och jag ser en person ta kort på mig. Jag ser runt mig att det är olika underbara orange höstfärger. Jag cyklar förbi mannen som ler och visar att han tagit kort jag orkar inte stanna och prata utan hälsar bara glatt på honom för att visa att det var ok. Efteråt fattar jag dock att det säkert blev ett fint kort med orange styrlinda och mina orange kläder i det höstvykort jag nog befann mig i.
Det var väldigt tråkigt men underbara irland har jag med mig nu under vintern. Att säga underbara är kanske konstigt då det regnade och var rätt kallt, men miljön var spektakulär och stämningen med. Det var 113 damer och massa publik så himla kul!
Så borde alla tävlingar vara.
Så med det i åtanke skulle jag igår sticka ut. Det var väldigt grått när jag cyklade ut och det kändes nervöst med älgjakten. Jag är alltid livrädd under älgjakten. Då jag tänker på alla gubbar som kanske tagit sig en stänkare och inte ser så bra längre. Jag vet att det händer olyckor ibland men att det är få. Tyvärr är fantasin ibland det värsta.
När jag cyklar in på en smal väg kör en bil förbi mig. Längre fram har de stannat och jag ser en person ta kort på mig. Jag ser runt mig att det är olika underbara orange höstfärger. Jag cyklar förbi mannen som ler och visar att han tagit kort jag orkar inte stanna och prata utan hälsar bara glatt på honom för att visa att det var ok. Efteråt fattar jag dock att det säkert blev ett fint kort med orange styrlinda och mina orange kläder i det höstvykort jag nog befann mig i.
Solen kommer senare fram och jag blir lite värmare. Jag blir även lite gladare. Livet känns lite lättare i sol. Jag tillhör ju nämligen de personer som vill ha sällskap på rundan för att tycka det är kul såhär på hösten. Men märkt att jag måste träna för att funka, jag är som en drogmissbrukare utan droger annars. Trött, sur och allmänt irriterad. Träningen är min drog det ger mig den kick jag behöver.
Veckan som gick blev min start på vinterträningen nu ska jag nog fungera som normalt igen.
Xo, rullar ut..
//Andersson