Throwback Thursday och förmågan att inte göra någonting
Så imorgon är det tester för mig, kommer att vara förnedrande, kränkande och göra jäkligt ont. Enligt Sophie är jag tydligen smärthatare men hon kan få tro de. Och vadå? Jag råkar bara gillar fina förutsättningar, typ vackra harar med fina vader som man kan stirra på i timmar. Jag kan naturligtvis göra smärtpass annars med, borde kanske ha en kamera när jag gör spurtintervaller för då är det inte vackert. Det är bara det att jag kan ta ut lite mer med rätt ”motivering” för då kommer tävlingsdjävulen fram och det ända jag tänker på är att vinna. Denna rätta motivering kan ju naturligtvis vara tjejer jag stark ogillar med.
På gymmet är det dock svårare. För kommer dit, som i fredagens, rakryggad och hakan upp i vädret för att under tiden jag är där sakta men säkert bli mindre och mindre och går hem med en krökt rygg och tittandes ner i marken. Det är när jag inser hur svag jag är. När det är mycket folk på gymmet måste man också våga ta plats annars bli man överkörd, det är djungelslag. Som gorillor som slåss om maten. I slutet av förra vintersäsongen så var jag tuffare på gymmet och hade mina allierad där, visste vilka tider som var bra osv. Jag hade helt enkelt kommit upp mig i flocken. Nu ska jag börja om, nytt gym, hitta nya tider och nya allierad. Hoppas det går fort, för det är som att börja på ny skola. Som när man började mellanstadiet och vi blev flyttade dit högstadieeleverna också var. Precis som där var jag tuff med mina vänner nu är jag tuff med min cykel istället.
Så efter det urspårandet tänkte jag komma till min förmåga att sitta still. Något som jag testas på idag, då jag har Vo2 tester imorgon. Det är helt sjukt vad tråkigt det är att vara stilla när man måste det. Har nu sett bonde söker fru, Homeland, och skidskytte x2. Tack och lov för skidskytte. När man har helt fullt på schemat längtar jag till stilla dagar men när jag har det inser jag hur tråkigt det är, får ångest och det rycker i kroppen. Funderade på att baka proteinbrownies, för det behövde jag dock handla. Vilket betyder klättring i min backe, men jag klarade inte av att sitta stilla så sprang iväg till butiken och handlade. ÅÅ vad skönt med luft underbart att röra benen om så bara i 10min tur och retur. Det är märkligt hur vissa människor kan sitta stilla en hel dag och inte göra något alls. Jag förstår om person är bakis eller sjuk men att sitta helt stilla och spela spel eller något tycker jag är väldigt fascinerade. Rycker det inte i benen, vill de inte ha luft? När jag tänker på stilla sittande så tänker jag ofta på min skadeperiod med knäet. Jag kunde inte röra mig och var därför otrevlig för får panik inombords och gick dessutom upp massa i vikt. Inte kul för en tjej på 15år som redan är osäker. Så dagen till ära så kör jag en Throwback Thursday.
9år sen denna bild togs, jag gick i nian och hade opererat mitt knä 2månader tidigare. Innan dess hade jag gått ett år, med feldiagnoser och därav felbehandlingar, många tårar, besvikelse och sjukgymnastik tills jag till slut fick rätt diagnos om mitt knä. Korsband av, spricka i minisken och ett utsträckt ledband. Jag har ju alltid ätit mina känslor, så vägde där 60kg. 1år och 6månader senare ställde jag mig på plan igen för att på första träningen åka omkull och sträckte ut mitt nya korsband. Jag körde mer rehab och spelade en säsong, men jag var så fruktansvärt dålig. Från att ha varit en stabil back som alltid gått in i närkamp och satte in foten där få vågade, till att vara livrädd. Det var bara att inse att jag aldrig skulle komma tillbaka och säga tack och hej till fotbollen.
Då Sophie påstod att VS inte var nöjd med exponeringen tänkte jag slänga in ett kort från i morse men jag känner att det var för bra för en vanlig torsdag får blir i en julkalender kanske.
Xo, rullar ut...
/Andersson