Tankar på trainern: överlevnad.

I måndags gick jag rakt in i väggen, kände mig febrig och hade huvudvärk. Bestämde mig i tisdag då jag fortfarande hade huvudvärk att ta en vilovecka. Så idag efter 4 dagar vila satte jag mig på trainern. Lite väl kaxig hoppade jag upp för att inse att jag inte hade några pedaler på cykeln, och där var man nere på jorden igen. När jag ändå satt mig på trainern hade jag än en gång byggt upp lite kaxighet men nu var det mer likt en tonåring som försökte utåt visa sig stöddig men bakom skölden så är man en liten person. Bakom min kaxighet dolde det sig en önskan om att överleva. Till alla er som känner till Sufferfest, A Very Dark place kanske kan förstå min känsla att det ända jag vill är att överleva. Efter att nyligen även kört passet så var det färskt i minnet och ångest är nog ett bra sätt att beskriva det.

 

En notis i detta är att jag ska äta mer än vad jag gör just nu så jag hade tryckt i mig en gröttallrik en timme innan.

 

Passet rullar igång och jag som trodde jag skulle ha pigga ben inser att det inte alls känns pigga och starka utan snarare tvärtom. Efter uppvärmningen kan jag knappt andas allt fokus på överlevnad. Efter första intervallen undrar jag om mitt astma inhalator inte har funkat, får inte luft men pulsen går inte upp. Andra intervallen drar igång och jag tänker snabbt bit i. Pulsen vill inte upp men jag håller på att dö. Efter andra intervallen måste jag hoppar av cykeln, slemmet har nästan satt ihop hela halsen. Samlar mig, alla tankar som snurrat hela dagen är som bortblåsta nu finns enbart det djuriska insikterna kvar. Jag börjar tugga styrlinda och tugga, den där gröten börjar komma upp i svalget. Sväljer, trampar vidare. Fjärde är en ändå lång smärta, att klara av att trampa när tröttheten är så överhängande. Fokus blir på att hålla kadensen och bara fortsätta att tugga styrlinda. Hur jag tog mig igenom den femte ja det minns jag inte, jag gick in med en andra pilot. Jag vet dock att jag var på väg att kräkas i samma stund som de sista 4 minuterna var slut. Slängde mig ner på cykeln, benen skakar och ja så var det slut. Kan säga att jag inte är så sugen på gröt just nu.

 

Vackert, ja visst men det bjuder jag på...
 
 

Xo, kravlar ut...

/Andersson

 

#1 - - Bikeex:

Bra målande beskrivning där du! Ingen gröt innan nästa pass kanske?

Svar: nja jag tror jag skippar det för en rätt lång tid framöver =)
Sundström & Andersson