Sophie Sundström & Emmy Andersson

Åkstark, klättrare, spurtare eller allround. Ja det är det olika jag kommer på just nu. Vem man är vet man ju ofta bäst själv, eller så är det något man ofta får höra. I år när vi skulle göra lag presentationen på bloggen kunde jag inte komma på något.

Tänker därför att jag ska förklara varför.

 

Jag är inte åkstark den kan vi ju ta bort direkt. För åkstarka cyklister ser jag de som är duktiga på tempo. De har en viss mentalitet med. Inte lik min som ser en blomma och tappar fokus. Jag hoppas på en tråkig tempobana på SM om jag säger så.

 

Klättrare då, tänker säkert några, du gillar ju det. Jag älskar att klättra, men då snackar vi minst 5km klättringar finns inte ofta i Sverige. För att säga att man är klättrare tycker jag också man ska vara bra på det och under säsongen 2014 sög jag på det! Jag kände mig så himla tung. Idag vet jag att det kan bero på att min mage var helt katastrof och att mina värden var urusla. Om det är svaret kan bara säsongen 2015 svara på. En klättrare ser jag även som ett benrangel som trots anorexia varningarna faktiskt kan trampa och tåla smärta. och ja här är det inga anorexia varningar.

 

 

 

Spurtare, de explosiva personerna som ofta vinner i Sverige. De som vet vart man ska ligga i alla lägen. Nej det är då inte jag. Jag har blivit bättre på att spurta men vågar inte alltid ta min plats. Jag hoppas och tror ändå att min kapacitet kan bli mycket bättre. När det kommer till mentaliteten här så känns det som en viss kaxighet krävs. Lite Zlatan känsla och med det menar jag inget negativt för jag vill vara en spurtare men har inget utav den kaxigheten.

 

 

Allround då, ja det är ofta de duktiga cyklisterna som kommer högt upp i sammandrag och som alltid finns där när det gäller. Det kan ju jag inte räknas till. Utåt är väl detta ofta kaptenen med, något jag inte är. Fast jag varit det i annan idrott men här har jag inte det självförtroendet som krävs.

 

 

Vad är jag då, hmm jag är bra på hyfsat hårda lopp men inte för långa. Lite upp och ner och lite kurvor. Blivit bättre under säsongen på att spurta, men har inga bomber precis. Vad räknas man som då. Under 2015 ska jag förhoppningsvis får svar på frågan. Fram till slutet av säsongen lämnar jag det öppet. Jag ska ju ändå förbättra allt så ser fram emot att se vad benen kan prestera 2015.

 

Mitt sätt att se på mig själv skyller jag helt på svenska jante, hatar jante mentaliteten. Jag önskar jag kunde säga till det i mig som är så styrt utav att vara uppväxt i en småstad att bara vara tyst. Jag ska visa den jäkla jante lagen. 

 

Oavsett vad 2015 har att erbjuda ska jag med kaxighet kunna säga vad jag är för typ av cyklist sen. 

 

Det som är konstigt i detta är att de låter som att jag inte tror på mig själv, men det gör jag. Jag tror att om min mage och kropp kan få koll på sig själv blir jag farlig. Jag älskar dessutom att tävla så himla mycket att jag längtar efter säsongen så mycket!

 

Xo, rullar ut...

/Andersson