Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.

Min tid i huvudstaden har hittills varit en tuff historia. En väldigt ovälkommen sjukdom har satt de första dagarna i misärdvala och helgen har varit ett enda stort krig med att bli någorlunda frisk. Inte direkt en drömstart på en ny arbetsplats... Men men, fan den som ger sig. Ber till gudarna att jag mår bättre imorgon så att jag kan stämpla in som planerat. 
Forden verkar inte alls gilla Stockholm den heller. Idag så började motorn att låta åt helvete, så det är bara att besöka verkstaden och se hur kontokortet går upp i rök. Fy farao vad roligt! :D
Dock så har jag hunnit både packa upp från USA, lasta in kläder i garderober SAMT packa väskan inför träningslägret på Gran Canaria. Så lite pepp finns det allt.. som sagt det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. 
Om sjukdomsgudarna är snälla hoppas jag komma igång med träningen i slutet av veckan. Eftersom jag missade starten of ToS så får jag väl köra en styrkevariant med att dra igenom etapperna på färre dagar. Bara att bita tag i styrlindan sedan och köra på. 

Nu ska jag återgå till att hälla i mig färskpressad apelsinjuice (farsans julklapp, juicepressen, ÄR HELT OVÄRDELIG just nu) och preppa mig med laktostabletter så att jag kan få tröstäta lite Ben&Jerrys. Jag ger mig den tillåtelsen, trots att jag är mitt i deff-fasen deluxe. Under 10 dagar i USA lyckades jag få ned vikten med 2 kg, så där gav jag mig allt en klapp på axeln. 
 
Näe, god söndag på er gott folk! 
 
Over and Out, Sundström.