Sophie Sundström & Emmy Andersson

Ibland är det dock inte så lätt, som med alla stora kärlekar så kämpar man ibland med dem. Förra året den här tiden var jag sjuk men jag hade iaf mycket glädjande nyheter som gjorde att saker gick framåt. Jag känner mig starkare idag, kanske inte så konstigt när jag fått vara frisk, men den senaste dagarna har varit tunga. Först fick jag ett besked sedan ett annat och så ett annat. GP cupen bland annat inställt och swe-cup 4 del tävlingar, för jag är ju inte herrelit. Kan bara instämma med Fritz liknelse med elitserien i hockey. Det blir inget att satsa på, inget att köra för nu 2015. Motivation känns rätt låg. Jag vet att jag kommer ta nya tag, tänka om och tillslut finna nya lösningar men ibland måste man få gräva ner sig en stund.

 

Jag älskar som sagt cykelsporten och då tävlandet. Jag tycker visst det är kul att träna om det är typ 25+ och helst i ett land som Frankrike, Italien. När jag bodde i Frankrike kunde jag till och med njuta av att cykla själv, det var varmt och det var vackert. Det är det som gör cyklingen så underbar du kommer nära naturen. När jag cyklade förbi de stora vingårdarna drog jag in doften av rankorna. Söt syrlig doft av vindruvor, vyer av slott och gamla städer. Då älskar jag till och med att träna. Det förhållande har jag inte riktigt hemma. Jag har skogar och förfallna byar. Jag är personen som tränar för att tävla. Till och med i Frankrike var mina favoritpass det på tisdagar och torsdagar med fransmännen. För det var som en tävling, alltid på helspänn. Tappa hjulet och ja du är någonstans i franska landsbygden. Där lärde jag mig att hålla hjul för mitt liv. Första passen kunde jag inte hänga med i slutspurten som drogs upp i slutet av varje träning. Eller de ryck som hände mitt under träningen. Jag blev knuffade på för att kunna komma ifatt. Slutet av sommaren hade jag lärt mig vart vindsuget var, hur jag skulle ligga och kunde till och med dra upp farten på slutet. Jag älskade varje sekund. Visst jag drog omkull inne i en liten by när jag cyklade med Gentlemen en söndag och vi kom in i byn i cirka 40km/h och fick stanna för en bil, då det blev en fil. Jag hade lyckats komma ner till 30km/h när jag drog omkull och fick sedan cykelförbud i en månad, men ja det var kul så länge det varade och det var ju ändå oktober då.

Dessa förhållande har jag inte hemma, på sommaren har jag dock väldigt bra organiserad träning men jag får inte kicken av tävlandet. Det får jag utav att tävla. Nu känns det ju knappt som man kan tävla. Jag är förre detta fotbollsspelare jag är van vid att spela match varje helg för att prestera i en tabell. Man kan inte vara på topp jämt, men jag tror på att tävla sig i form. Vi är alla olika och olika uppladdningar passar olika människor. Men det passar mig. Jag vet inte om ni såg på "i huvudet på Gunde" när han träffade Magdalena Forsberg men det två är verkligen exempel på att olika upplägg passar olika personer. Gunde träningsmänniskan mot Magdalena som tränade för att tävla. Båda lyckades ju ändå rätt bra.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg. Kanske att jag är inne i en tuff period där roliga tävlingar att se fram emot hade varit bra för motivationen. Att veta vart SM kommer gå kanske eller något annat positivt. Ja jag vet inte. Imorgon går jag in en tuff träningsperiod. Det blir en variant på tour of sufferlandia då jag inte har alla pass från sufferfest, men för att göra det tuffare så blir det nog en del längdskidor och kanske MTB med.  Så 9 dagar gristräning, mest för att se hur kroppen reagerar på det. Sen hoppas jag att testerna visar positivt resultat. Då kanske jag får ny energi, men med alla stora kärlekar måste det får storma ibland. Nu stormar det, men vi kommer tillbaka till varandra, det gör vi alltid. Min kärlek är för stor.

 

Vill slutligen notera att jag har fortfarande folk bakom mig och är extremt tacksam för att ni finns. Jag vet att en del männsikor sliter för mig just nu så tack tack. Ni gör att när man har dessa down perioder så fortsätter man ändå.

Xo, rullar ut...
/Andersson