Test The Best
Fullt ös på golfbanan i Nybro när Specialized rullade in med sitt event Test the Best. Bara det bästa av det bästa, alltså alla S-works ställdes upp i tälten. Solen sken när jag på morgonen cyklade och tänkte vilken underbar dag det kommer bli. Det visade sig dock att vädret skulle spela oss ett spratt. Klockan 15.15 när eventet varit igång en kvart så kommer regnet med all sin kraft. Tälten svängde omkring och alla drog sig till tältens mittpunkt förutom de som på vissa ställen behövde hålla i tältstolparna och riskerade att blöta ner sig. Det kändes hopplöst, men så plötsligt så ändrades vädret och solen sken igen.
Jag hängde med ett gäng som cyklade landsväg och mina extremt slitna ben skrek efter helgen och morgonens träning. Att mina ben behöver vila känns väldigt uppenbart. Det skulle nog behöva en massage med. De jag hängde med cyklade ju på rätt bra med, så efter den rundan bestämde jag mig enbart för att cykla med om någon gör det långsamt. Kanske krypfart hade passat.
Istället la jag fokus på att hjälpa till skruva på och av pedaler m.m. Vädret forsatte att spela spel med oss. Regnet kom och gick, från klarblåhimel till det svartaste molnen. När regnet kom kunde vi alla ta skydd under tälten och äta en grillade korv och dricka lite kaffe. De killar och tjejer som kom för att testa cyklar kom nyfikna och sugna på att testa cyklar. Mycket bra respons och många som nog blev sugna på en ny cykel.
Det finns ett leende bara cykling kan ge, ett leende som kommer från tårna. Som sedan sprider sig genom kroppen och genomsyrar alla rörelser. Att få se när en del kom tillbaka med det leendet gör att man själv fylls av glädje. Att det är kul att cykla är inget man tvekar på då. Även jag fick bjuda på det leendet. Testade nämligen en Stumpjumper, okej jag var inte frälst, men att klara saker man först inte trodde var möjligt är häftigt.
Först trodde jag inte jag skulle klara en utförssväng (knappt utför fick jag förklarat för mig) men så klarade jag det och den lyckan. Jag fastnade mellan ett träd för att jag tvekade men jag redde ut det med min balans. Så har tydligen helt okej balans. Jag gjorde om utförskörningen en gång till och visst jag vågade inte att inte bromsa men jag bromsade bara en gång istället för första gången då jag bromsade hela vägen ner. Så blev upplivad av det och när vi sedan körde en enklare stig och man flög fram med hjälp av stumpjumperns extremt bra dämpning och funktionalitet så tyckte jag att jag var rätt duktig. Sen att min guide på en fatboy var dubbelt så snabb är ju en annan femma, så tror inte han skulle säga flyga snarare snigla mig fram. Det som är det fina med cykling är att det inte spelar någon roll för jag tyckte det var kul, jag tyckte jag var duktig och därför var jag lycklig, så lycklig bara cykling gör en. Sen att en riktigt fin cykel hjälper till är ju en annan femma.
Vilket även kan summera dagen, trots att en del fick cykla i regn var det alla så himla glada. Fast vad gör inte en cyklist glad om inte fina cyklar, kaffe, fika och lite korvgrillning..
Xo, rullar ut...
/Andersson